De i Bryssel presenterade beräkningarna omfattar perioden från juli 2024 till och med juni 2025. De visar att fyra södra EU-länder – Grekland, Cypern, Italien och Spanien – för närvarande tar emot de största antalen invandrare.
Därtill klassificeras tolv andra länder, däribland Belgien, Nederländerna, Tyskland, Frankrike, Irland och Polen, som riskländer. Det innebär att de redan nu står inför ökande påfrestningar på sina mottagningssystem eller hot om ny tillströmning.
Sju länder, främst i östra EU, behöver tills vidare betala mindre till solidaritetsfonden eftersom de under de senaste åren redan upplevt långvarigt migrationspåtryck. Deras situation kommer enligt kommissionen att bedömas löpande.
Länder under stor press får dessutom prioritet vid tilldelning av europeiska bidrag och stödprogram. Dessa ska hjälpa till att förbättra mottagande, gränskontroll och återvändande av migranter.
Flera EU-länder har de senaste åren redan meddelat att de inte planerar att ta emot fler flyktingar eller bidra ekonomiskt. Därför pågår nu också arbete med att inrätta så kallade "återvändandehubbar"; slags fängelser eller mottagningsläger i länder utanför EU.
Enligt Europeiska kommissionen har antalet olagliga gränsöverträdelser minskat med cirka 35 procent under det gångna året. Samtidigt kvarstår utmaningar vad gäller mottagandet av ukrainska flyktingar och ankomsten av odokumenterade migranter.
Rapporten klargör hur den nya migrationspakten praktiskt kan fungera. Där får EU-länderna välja om de vill ta emot asylsökande eller bidra ekonomiskt till mottagandet i andra länder. Denna mekanism, den så kallade solidaritetspoolen, är kärnan i den nya europeiska strategin. Den ska förhindra att EU-länder vid yttergränser som Grekland eller Italien står ensamma.
För att stärka gränskontrollen i Medelhavsområdet tillkännagav kommissionen även en upphandling på 250 miljoner euro för inköp av drönare och antidrönarutrustning. Detta ska hjälpa EU-länder vid yttergränserna att reagera på nya former av gränspåfrestningar.
Med denna första kvantitativa översikt vill Europeiska kommissionen visa att solidaritet inom unionen inte bara är ett politiskt begrepp, utan också något som konkret kan beräknas. Siffrorna utgör därmed grunden för en gemensam europeisk migrationshantering.