Protesterna i Iran bröt ut under den sista veckan av 2025, efter att ilskan över den dåliga ekonomiska situationen vidgades. Vad som började som en socioekonomisk protest utvecklades inom några dagar till ett öppet motstånd mot landets religiösa ledare.
Europeiska diplomater och politiker reagerade med skarpa ord på våldet mot demonstranterna. De hävdade att det är en rättighet att fredligt uttrycka missnöje och att övervåld mot demonstranter är oacceptabelt.
Ordförande Roberta Metsola i Europaparlamentet uttryckte sig flera gånger till stöd för demonstranterna. Hon hyllade det ”modiga iranska folket” och förklarade att EU-länderna hör deras röst. Enligt henne är det tydligt att förändring sker i Iran.
Metsolas uttalanden ledde till diplomatiska spänningar med den iranska representationen vid Europeiska unionen. Från Teheran betecknades hennes stöd till protesterna som inblandning, vilket hon offentligt försvarade och pekade på politiska fri- och rättigheter i Europa.
Även andra europeiska politiker anslöt sig till kritiken. Den tyske utrikesministern betonade att våld mot fredliga demonstranter inte går att rättfärdiga och uppmanade iranska myndigheter att uppfylla sina internationella åtaganden.
Kommissionens utrikesansvarige Kaja Kallas menade att bilder från Iran pekar på en oproportionerlig och hårdför reaktion från säkerhetstjänsterna. Hon förklarade att allt våld mot fredliga demonstranter är oacceptabelt och kopplade detta till avstängning av internet och telekommunikation.
I flera rapporter nämns döda och stora antal arresteringar. Samtidigt understryks att siffrorna varierar och inte har verifierats oberoende. Det står dock klart att repression och våld är återkommande inslag under oroligheterna.
Förutom stöd uttalas även kritik mot viss tvekan inom Europa. Vissa politiker anser att diplomatisk tystnad inte längre räcker och förespråkar skarpare åtgärder mot det iranska regimen. Kommissionsordförande Ursula von der Leyen har exempelvis knappt nämnt saken under sin rundresa i Mellanöstern förra veckan.
Det som saknas är en entydig och samstämmig europeisk hållning. Inte alla ledare har uttalat sig offentligt trots de pågående oroligheterna. Det är därmed oklart hur långt Europa är villigt att gå som svar på händelserna i Iran. Det kan dock bli tydligt under veckan den 19 januari, när Europaparlamentet samlas i Strasbourg.