Beslutet fattades i fredags under ett informellt europeiskt toppmöte i Dublin. De fem länder som utgör kärnan i delegationen är Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien och Polen. Denna grupp är känd som E5. De kompletteras med representanter från Europeiska kommissionen och Europeiska rådet. På så sätt får Europa sju förhandlare som ska delta i samtal om att få slut på Rysslands krig mot Ukraina och framtida säkerhetsavtal.
Anti-Moskva
Det är anmärkningsvärt att de europeiska ledarna inte anförtrott denna uppgift till Kallas, som som EU:s högsta utrikesrepresentant just ansvarar för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Hennes envetna anti-Moskva-politik krockar med vissa EU-regeringar som försiktigt börjar förespråka att ”vi trots allt måste prata med Putin”.
Kallas envetna hållning i vissa handelsfrågor med Kina och det amerikansk-israeliska kriget mot Iran utgjorde i flera europeiska huvudstäder ett hinder. Lika anmärkningsvärt är att även EU:s ordförande Ursula von der Leyen under de senaste månaderna alltmer tagit sig an frågor med en internationell prägel, som nyligen Brüssels förespråkade närmare samarbete med Kanada.
Anti-amerikanism
Von der Leyen och Kallas får inte agera på egen hand, utan måste föra samråd med europeiska beslutsfattare i politiskt känsliga frågor i förväg, eller åtminstone informera dem före. Detta är redan mer eller mindre förankrat i EU:s grundstruktur, där internationellt militärt samarbete sedan slutet av andra världskriget är inordnat under (läs: överlämnat till) NATO.
Den senaste kyligheten i de transatlantiska relationerna med USA drivs bland annat av de nya amerikanska importtullarna som president Trump ensidigt införde, samt hans alltmer egenmäktiga agerande på militär nivå (såsom hot om ockupation av Grönland). Detta när näring till de redan i decennier underliggande antiamerikanska känslorna i Europa och leder återigen till krav på en ”NATO utan USA”.
(Fortfarande?) Inte eniga
Att Kallas inte har utsetts att företräda EU i de amerikansk-ryska förhandlingarna har inte bara praktiska orsaker (Storbritannien är medlem i NATO men inte i EU; Polen är grannland till de två krigförande länderna), utan också en avgörande politisk orsak: EU-länderna är (ännu?) inte ense om en gemensam utrikespolitik. Och därmed kan de (ännu?) inte tala med en mun.
Debatt i Haag
Det var även slutsatsen av den nederländske tidigare utrikeshandels- och utvecklingsministern (2021 - 2022) Tom de Bruijn. Den tidigare diplomaten var bland annat under många år Nederländernas ambassadör vid EU i Bryssel. Han deltog på tisdagskvällen i Haag som gästtalare i en offentlig talkshow arrangerad av Föreningen för offentlig förvaltning och EU-parlamentets liaisonkontor i Haag, tillsammans med professor Mendeltje van Keulen från Haag högskola och Carola van Rijnsoever, Nederländernas biträdande ambassadör vid EU.
Nya sanktioner
Förhandlingarna med ryssarna och amerikanerna ska bland annat fokusera på att få slut på kriget, ett möjligt eldupphör och framtida säkerhetsgarantier för Ukraina. De europeiska länderna säger att de vill agera gemensamt, även när representanter från fem enskilda länder direkt deltar i internationella förhandlingar.
Samtidigt fortsätter Kallas att vara involverad i förberedelserna av nya europeiska sanktioner mot Ryssland. I det 22:a sanktionspaketet diskuteras ett möjligt inreseförbud för ryssar som deltagit i kriget mot Ukraina. Enligt Kallas kan uppgifter om dessa soldater erhållas, även om det fortfarande finns frågetecken kring den praktiska tillämpningen.