En ny europeisk studie beräknar att saneringen av PFAS-föroreningar fram till år 2050 ("över en generation") kan kosta omkring 440 miljarder euro. Det gäller kostnader för att ta bort dessa ämnen från vatten, jord och levnadsmiljö.
I ett ogynnsamt scenario där föroreningarna ökar eller åtgärder uteblir, kan kostnaderna överstiga 1 biljon euro. Detta hotar att bli en långvarig ekonomisk börda för både myndigheter och samhälle.
Vattenkvalitet
Samtidigt har EU-länderna godkänt strängare regler för yt- och grundvatten. Skärpta normer införs för vissa PFAS och andra förorenande ämnen för att bättre skydda vattenkvaliteten.
Promotion
Ett generellt förbud mot PFAS-utsläpp eller produktion ingår dock inte i dessa vattenregler. På så sätt kvarstår problemet enligt flera inblandade parter.
PFAS beskrivs som ämnen som bryts ned mycket långsamt och ansamlas i miljön och i organismer. De används i olika produkter och sprids via vatten och jord.
Miljöorganisationer kräver mer långtgående åtgärder. De menar att striktare normer inte räcker och förespråkar strukturella ingrepp som förhindrar ny förorening.
Fördröjning riskeras
Dessutom pekar de på den uppskjutna översynen av Europas kemilagstiftning. En reform av REACH-förordningen var planerad men har försenats.
Enligt samhällsorganisationer måste denna översyn förhindra att föroreningskriser som PFAS upprepas. De betonar att kemisk förorening bidrar till allvarliga sjukdomar och höga samhällskostnader.
Samtidigt driver kemisektorn en kampanj för att begränsa eller skjuta upp långtgående ändringar. Förespråkare för reformen menar däremot att endast en grundläggande ändring av reglerna kan hindra att kostnaderna fortsätter att stiga.