Mindre än en vecka innan valet i Storbritannien vill inte premiärminister Boris Johnson säga vad han kommer göra om han inte får majoritet i parlamentet. Han reagerade nervöst när han i TV tillfrågades tre gånger om han kommer avgå vid en förlust, och undvek ett tydligt svar.
Johnson lovade på Sky News att minska antalet migranter med hjälp av ett poängsystem efter australiskt mönster. Men experter menar att just detta poängsystem kan leda till fler migranter. Johnson replikerade att han främst vill ha ”kontrollerad invandring”, med betoning på särskilda yrken eller kvalificerade arbetare.
Med detta återintroducerar Johnson återigen den fortfarande känsliga och kontroversiella frågan om främlingsfientlighet och rasism bland många britter. Efter de globala al-Qaida-terrorattackerna i New York, Madrid och London (7 juli 2005), krigen i Irak och framväxten av IS finns det bland många britter antipati mot muslimer, hinduer och personer med östligt utseende. Det har redan spelat en stor roll i uppgången för det (vita) UKIP-partiet och det växande stödet för brittisk vit nationalism inom One Nation.
I kampanjen inför Brexit-referendumet 2016 användes ofta av hårdföra och brexitvänner ’det stora antalet utlänningar’ som argument, vilket skulle vara en följd av den enda europeiska marknaden. Att Storbritannien inte är med i Schengensamarbetet och själv har egen tullkontroll av individer förtigs oftast. Dessa anti-migrant-känslor faller väl i linje med den decennielånga EU-motståndet bland många britter.
I texterna i partiprogrammen nämns denna elefant i rummet nästan aldrig, men den dyker regelbundet upp i tal, debatter och anklagelser. Så anklagar till exempel Labour-ledaren Corbyn Tories för att ha en anti-muslimsk hållning, medan Tory-ledaren Johnson fortsätter att kalla det radikala Labour-partiets anti-sionism för antisemitism.
I opinionsundersökningarna ligger konservativa partiet fortfarande klart i ledningen, men Storbritanniens valområdesystem gör resultatet svårt att förutsäga. I många valkretsar i mellersta och norra England är konservativa och Labour jämnstarka. Oppositionspartier som Libdems och skotska nationalister uppmanar därför väljarna att rösta ”taktiskt”.
I de flesta av de över 650 valkretsarna har politiska partier bildat koalitioner där partier dragit tillbaka sina egna kandidater till förmån för den kandidat från deras samarbetspartner som har störst chans att vinna. Så har till exempel det radikalt anti-europeiska Brexitpartiet dragit sig tillbaka i mer än hälften av landet till förmån för konservativa. LibDems, Labour, SNP och Miljöpartiet har gjort det i över hundra valkretsar.