Enligt bönderna gör regeringen för lite för att stödja dem i dessa svåra tider. Aktionerna ägde främst rum i städerna Đurđevac, Koprivnica och några närliggande byar i nordöstra Kroatien vid gränsen till Ungern.
Familjen Vedrish från Stari Gradac nära Pitomacha kastade mer än tio ton paprika och gurkor på gatan, rapporterade den lokala TV-kanalen HTV. ”Priset var för lågt och under utförsäljningsperioden betalade de oss 20 cent per kilo, medan våra dagliga utgifter är högre. Det finns dessutom många importerade varor från Serbien och Albanien”, sade Marin Vedrish.
De låga priserna på jordbruksprodukter i Kroatien är en följd av en komplex samverkan mellan flera faktorer. En viktig orsak är den kraftigt ökade importen av billiga grönsaker och frukt från andra EU-länder, såsom grannländerna Slovenien, Ungern samt från Serbien.
Kroatiska stormarknader prioriterar i sin inköpspolicy billigare importprodukter, vilket leder till minskad efterfrågan på lokalt odlade grödor och därmed lägre priser för de kroatiska bönderna. Därtill spelar de ökande kostnaderna för jordbruksproduktion, såsom bränsle, gödningsmedel och arbetskraft, en roll.
Detta har inte bara ekonomiska konsekvenser för bönderna själva utan även för de bredare landsbygdssamhällena som till stor del är beroende av jordbruket som huvudsaklig inkomstkälla. Minskningen i lokal produktion kan också leda till förlust av jordbrukskunskap och traditioner som har förts vidare från generation till generation.
Ett annat problem är den ineffektiva organiseringen av den ofta småskaliga jordbrukssektorn i Kroatien. Landet har varit medlem i EU sedan 2013 och införde förra året euron som betalningsmedel. Många familjejordbruk har problem med att skaffa och behålla jordbruksmark på grund av byråkratiska hinder och brist på tydliga regler kring arrende.
Bönderna uppmanar den kroatiska regeringen att vidta åtgärder för att skydda dem mot orättvis konkurrens från utländska produkter. Hittills har regeringen ännu inte tagit konkreta steg för att ta itu med problemet.
Böndernas organisationer kräver omedelbara ingripanden, såsom att införa minimipriser för lokala produkter och förbättra regelverket. Det finns också en vädjan om större investeringar i teknik och innovation inom jordbrukssektorn.