De främsta föroreningskällorna är gödningsmedel och kemikalier från jordbruket, som förorenar vattnet med näringsämnen som kväve och fosfor, vilket leder till övergödning. Industrins avloppsvatten bidrar dessutom till den kemiska föroreningen av floder, sjöar och kustvatten.
Strukturella förändringar i vattenvägar, som dammar och kanalisering, har också bidragit till den ekologiska försämringen, visar en ny rapport från EU:s miljöbyrå.
Ytvatten betraktas som avgörande för att upprätthålla biologisk mångfald, men i många regioner i Nordvästeuropa (inklusive Belgien, Nederländerna och Tyskland) beskrivs kvaliteten på mer än 90 % av vattenmassorna som måttlig, dålig eller mycket dålig.
Den förestående översynen av EU-direktiven för markföroreningar och hanteringen av utsläpp av kemikalier är därför avgörande. Denna översyn av ramdirektivet måste inte bara förbättra vattenkvaliteten utan också återställa ekosystemens hälsa.
Förutom den hotande föroreningen av ytvatten måste Europa också redan nu ta hänsyn till klimatförändringar, som ytterligare pressar vattenförsörjningen. Stigande temperaturer, förändrade nederbördsmönster och långvariga torka leder till en ökad risk för vattenstress i flera regioner, särskilt i Sydeuropa. Där blir vattenmassor som floder och sjöar snabbt förorenade, vilket ytterligare försämrar vattenkvaliteten.