Kärnan i konflikten kretsar kring den polska konstitutionsdomstolen, som är utsedd av presidenten. Enligt Europeiska unionens domstol har denna domstol brutit mot grundläggande principer i EU-rätten och kan inte anses vara oberoende eller opartisk. Denna bedömning blottlägger gamla konfliktdrag i polsk politik.
Den nuvarande regeringen under ledning av premiärminister Donald Tusk uppger att de för en proeuropéisk linje. Hans kabinett erkänner inte konstitutionsdomstolens utsagor som strider mot EU-rätten och ser det nyligen fattade europeiska beslutet som en skyldighet att agera.
Presidentskapet står däremot helt emot detta. President Karol Nawrocki har inte stött reformer av rättssystemet. Regeringens försök att rulla tillbaka tidigare förändringar har därför blivit blockerade.
Spänningen härrör från reformer under den tidigare PiS-regeringen, där politiskt inflytande utövades över de högsta domstolarna. Konstitutionsdomstolen hade där en central roll och förkunnade tidigare att den polska konstitutionen står över EU-rätten.
Denna ståndpunkt står i direkt konflikt med regeringen, som hävdar att EU:s värderingar är juridiskt bindande och att Polen inte kan undkomma dem. Enligt regeringen undergräver den polska domstolen rättsstaten och Polens position inom Europeiska unionen.
Konstitutionsdomstolen motsätter sig detta. Den hävdar att det europeiska beslutet inte påverkar dess verksamhet och att EU-domstolen saknar befogenhet över den polska domstolen. Därmed kvarstår det institutionella dödläget.
Så länge presidenten och regeringen står på motsatta sidor är det oklart hur och när reformer kan bli möjliga. Det som står klart är att domslutet från Luxemburg har skarpt fram konflikten och ytterligare blottlagt den politiska motsättningen i Polen.