Ett viktigt problem är att EU-länderna i stor utsträckning själva bestämmer vilka militära kapaciteter de behöver. Den gemensamma planeringen kommer därför främst nertillifrån. En effektiv planering på gemensam EU-nivå saknas, samtidigt som de olika nationella försvarssystemen är otillräckligt samordnade.
Splittrat
Även användningen av tillgängliga medel är otillräckligt koordinerad. Europeiska och nationella finansieringsströmmar löper enligt EU-revisionsrätten parallellt. Det kan leda till splittrade investeringar, dubbelarbete och brist på nödvändiga kapaciteter eller expertis.
Den varningen kommer inför EU:s beslut om en ny flerårig budgetram (MFF) där Europeiska kommissionen under perioden 2028–2035 vill avsätta mer pengar för försvarsprojekt.
Promotion
Mellan 2020 och 2025 ökade EU-ländernas samlade försvarsutgifter med nästan 80 procent. På så sätt försöker Europa ta igen det eftersläp som uppstått efter år av nedskärningar.
Eftersläpningar
Dessa eftersläpningar är betydande. Försvarssektorn har otillräckliga lager av bland annat ammunition och missiler, långa produktionstider och logistiska flaskhalsar. Även industriella begränsningar och beroendet av icke-europeiska leverantörer försvårar en snabb förstärkning av försvaret.
Mer pengar erbjuder därför inte automatiskt en lösning. Om den extra finansieringen inte används på rätt sätt kan brist uppstå på material, viktiga delar och kvalificerad personal. Det kan göra det svårt att faktisk omvandla tillgängliga medel till nödvändig försvarskapacitet.
Utan USA
Därtill är den politiska samordningen långsam och Europa förblir beroende av USA. Enligt revisionsrätten blir det därför ’en stor utmaning’ att inför 2030 bli tillräckligt självständigt för att fortsätta storskaliga militära operationer utan hjälp utifrån.