Det framgår av en undersökning från Riksrevisionen om de mer än tusen 'tvister' mellan Nederländerna och EU mellan 2010 och 2020.
Under denna period lämnades över tusen klagomål mot Nederländerna in från Bryssel självt samt från inhemska och utländska organisationer och individer. Jämfört med andra EU-länder placerar sig Nederländerna ungefär i mitten när det gäller felaktig och ofullständig tillämpning av EU-lagar.
I två tredjedelar av fallen ledde den muntliga tjänstemannakonsultationen till att Nederländerna ändå anpassade Haagreglerna eller att Bryssel accepterade den nederländska tolkningen.
Efter förhandlingen ansåg Europeiska kommissionen att 164 klagomål var tillräckligt grundade och inledde formella samtal med Nederländerna om dessa. Vanligtvis handlade det om miljöfrågor, energipolitik eller mobilitet och transport. Exempelvis för att Nederländerna inte uppnådde målet för energi från förnybara källor. Detta löstes genom att Nederländerna på papperet köper dansk förnybar energi.
Enligt Riksrevisionen löses många frågor ofta tidigt, men Haagministerierna drar få lärdomar och ägnar sig åt lite saklig samordning. Hur brott mot EU-rätten uppstår i Nederländerna utvärderas sällan av ministrarna.
Riksrevisionen påpekar också att endast de ärenden som leder till en process rapporteras till Andra kammaren, medan alla 'lösta' tvister förblir oemotsagda.
Mellan 2010 och 2020 inledde Europeiska kommissionen i slutändan 67 gånger ett överträdelseförfarande mot Nederländerna. I 24 fall gällde det frågor med infrastruktur- och vattenministeriet.
Det rör sig om varierande frågor såsom ramdirektivet för vatten och den felaktiga införseln av det europeiska arresteringsordern. Frågan kring PAS-systemet uppstod eftersom nederländsk politik stred mot EU:s habitatdirektiv som funnits sedan 1994.