I Danmark har regeringen och jordbruksförbunden enats om en kraftig minskning av luftföroreningarna. Till 2030 ska utsläppen av koldioxid nästan halveras från 15 miljoner ton till 8 miljoner ton.
Den största delen (1 miljon ton) uppnås genom att cirka 100 000 hektar våt kustmark som hittills har torrlagts inte längre ska dräneras. Tillsammans med utbredd återbeskogning och jordbruk beräknas utsläppsminskningen till knappt en miljon ton koldioxid.
De danska myndigheterna har på kartor markerat de områden där utsläppsminskningar kan göras mest effektivt. I praktiken informerar bonden myndigheterna om deras mark är lämplig, och gör en överenskommelse om hur den ska användas. Fälten under kontrakt måste förvaltas på ett naturligt sätt. Det innebär att fälten inte får torrläggas. Inte heller under torra år får det odlas där.
Krav för den gröna omställningen kommer inte från den danska staten, utan jordbruksorganisationerna har själva fastställt åtgärderna. ”Vi har tagit ansvar för att agera så att minskningsmålen uppnås. Politikerna har ansvaret att hitta pengar till detta”, sade Jan Laustsen, direktör för Danska Jordbruks- och Livsmedelsrådet nyligen.
Inom danskt jordbruk var det känt att stränga och tvångsmässiga åtgärder skulle införas för att minska utsläppen, så att göra överenskommelser utifrån egna villkor var ett bättre och mer hållbart alternativ. För närvarande baseras systemet på frivillighet. Det är dock ännu oklart vilken ersättning bonden kommer att få.
”Bönder är osäkra och skeptiska till vilken typ av avtal de skriver under och vad det innebär på lång sikt,” förklarar Laustsen. Hittills har därför få avtal ingåtts. En annan fråga som måste lösas är hur eventuell ersättning ska beskattas.
De 100 000 hektar utgör bara 3-4 procent av Danmarks jordbruksareal. ”Risken är att minskningen av 100 000 hektar inte sker frivilligt. Då kan tvångsåtgärder bli aktuella,” säger Laustsen.
Laustsen påpekar att så länge dialogen pågår och beskattnings- och kompensationsfrågor kan lösas, borde en minskning på 100 000 hektar vara möjlig. ”Bönder förstår att mycket måste göras för att nå klimat- och miljömålen,” säger Laustsen om stämningen bland bönderna.
”Ingen vill gärna ge upp sin mark, men om detta sker frivilligt och tillsammans skulle det vara ett stort steg framåt.”