Fokus riktas nu mot Grönland, efter att den amerikanske presidenten upprepade gånger förklarat att USA behöver området för sin nationella säkerhet. Det uteslöts inte att alla medel kan användas, även militär kraft.
Dessa uttalanden har satt NATO i en exceptionell position. Alliansens befintliga militära planer utgår från yttre motståndare. Det finns inget fastställt protokoll för en situation där en NATO-medlem hotar en annan NATO-medlem.
Danmark och Grönland har därför krävt ett snarast möjligt möte med den amerikanske utrikesministern Rubio, men denne håller än så länge sig undan. Enligt grönländska och danska uttalanden syftar mötet till att skapa klarhet i USA:s avsikter.
Danmarks statsminister varnade offentligt för att en militär attack från en NATO-allierad mot en annan skulle stoppa allt, inklusive NATO självt och därmed den säkerhet som byggts upp under årtionden.
Även utan faktiskt militärt agerande har tonen i de amerikanska uttalandena redan fått konsekvenser. I flera reaktioner betonas att eskalerande retorik i sig underminerar stabiliteten och det ömsesidiga förtroendet inom alliansen.
Att USA inte avstår från att använda militära medel visade amerikanerna nyligen när de bombade flera snabbgående narkotikabåtar och hur de genom en militär aktion kidnappade Venezuelas president.
Flera europeiska ledare gav öppet sitt stöd till Danmark och Grönland. Det betonades att det inte bara är en bilateralkonflikt, utan en fråga som rör hela Europa.
Inom NATO låter man samtidigt varna för att bara debatten i sig är skadlig. Alliansen är byggd på värderingar och förtroende, och tanken på att hotet kommer inifrån uppfattas som försvagande.
Det är dessutom relevant att notera att den nyligen fastställda nya amerikanska försvars- och säkerhetspolitiken ger intrycket att USA strävar efter hegemoni över hela västra halvklotet. USA:s militära räckvidd sträcker sig inte längre bara söderut över "Amerikanska golfen" och "bakgården" i Central- och Sydamerika, utan nu också norrut och österut.
I detta ljus verkar frågan om Ukraina lämnas till Ryssland och Europeiska unionen av Washington. Européer måste tydligen räkna med att hotet inte bara kommer från öster, utan att osäkerhet, störningar och motvilja också hotar från väster.
Slutligen understryker många militära analytiker att passivitet inte är ett alternativ. Europeiska röster kräver klarhet om Grönlands framtid och NATO:s roll, samtidigt som man erkänner att det inte finns något befintligt protokoll för en kris som denna.